Välkomna till vår värld!

måndag 14 november 2011

Oron för min Stella växer

Medan Stella busar (som alltid) med Twizzt så sitter jag med oro i kroppen. Det känns som ingenting stämmer med Stella just nu, har faktiskt aldrig gjort. Ibland undrar jag om jag valde rätt, då för ett år sedan. Kall och känslolös eller bara pragmatisk? Det handlar inte om att jag inte vill ha Stella, jag älskar Stella men mina funderingar måste jag få ha. Det har ju inte gått som det skulle, som jag ville. Jag ville ha henne till tre saker.
1. Utställning - Stella är livrädd för domarna och visar tydligt att hon inte har något som helst intresse att visa upp sig i en ring, trots hennes mycket fina yttre.
2. Lydnad - Har gått lydnadskurs med henne i höst och har kommit fram till att Stella är alldeles för otrygg (och omogen) för att ens vistas på en apellplan.
3. Sällskap - Visst fungerar det ok hemma men långa mysiga promenader är det inte tal om (har i och för sig köpt en sådan där magisk "dressyrsele" och det verkar fungera) för enligt Stella så är det fullt fart framåt. Att inte vara först är panikartat, går inte. Inne är hon på gång 24 h om dygnet och det är väl ok men jag har märkt att hon tuggar på svans och byxor (antagligen när hon och Twizzt är ensamma hemma, vilket sällan händer). Ren nervösitet! Hur gör man då?
Som ni märker är jag nedslagen. Tycker jag att jag har rätt till att vara. Jag och Stella skulle ju så mycket, skulle komma så långt. Nu kommer vi knappt utanför vår lilla sfär utan ångest. Fel hund eller bara otur? Vet inte, det enda jag vet är att jag får tänka om, tänka i nya banor, göra nya planer. Efter mycket diskuterande med mig själv (och andra) har jag bestämt mig för att göra ingenting med Stella under vintern. Jag ska försöka vara med på söket, mest för att jag inte vill förlora kontakten jag har fått med de i gruppen men om det inte fungerar så får Twizzt lära sig sök istället. Anledning till att jag inte ska göra någonting är för att jag tror Stella behöver lugn och ro. Därför ska vi vara hemma, gå långa promenader, åka till rastgården med vänner och bara vara. Bara leva men inte ha krav på oss. Bara njuta i lugn och ro. Det är vad Stella behöver, tror jag i alla fall.
Om det är någon som har råd till mig så hojta, jag är öppen för det mesta. Det enda jag vill är att mina hundar ska ha det bra och just nu känns det inte som att Stella har det bra, känns mer som att hennes nervösitet tar över hennes glädje, hon tidigare haft.
Dessutom fick jag ett tråkigt besked i dagarna, att Stella har C på sin vänster höft. Krasch boom bang! Vet att en hund med C-höfter kan leva ett helt normalt liv utan några som helst problem men det känns ändå motigt, jobbigt och satans orättvist. Varför kan inte jag och Stella bara få en nedförsbacke att promenera på?
Självklart har mitt självförtroende körts ner i botten. Är det jag som förstört henne? Är allt mitt fel?


Världens gladaste och sötaste Stella.

2 kommentarer:

  1. JAG TAR GÄRNA HENNE :) Kommer att gå jätte bra hon behöver bara litta mognad... Kram

    SvaraRadera
  2. Det är jobbigt att vara hundägare ibland. Jag har oxå gått igenom en hel del motgångar och ibland får man känna sig lite hängig även om man älskar sin hund. Tror du gör rätt i att ta det lugnt ett tag. Satsa på att bygga upp hennes självförtroende utan en massa krav och energitriggande aktiviteter.
    KRAM

    SvaraRadera